I januari i år så beskar jag vindruvan i växthuset vid stugan. Det är en blå liten druva från Lettland som jag glömt namnet på. Jag fick den av min pappa 1996. Får den mycket sol så blir den otroligt söt och god med en svag blåbärsarom. Det här är första gången jag försökt mig på att sticklingsföröka denna druva så här tidigt på året, jag brukar beskära den lite varje vår. Men nu ville jag tukta den riktigt hårt så att det blir ordning på stocken. Jag placerade sticklingarna i en stor glasburk med vatten i vår trädgårdskällare under ett lysrör och knappt två månader senare så börjar det titta fram rötter. Är det inte fantastiskt hur de skjuter ut från den vedartade stammen? Jag blir nästan sugen på att offra en stickling så att jag kan dissikera den och se hur det ser ut innuti när en växt bestämmer sig för att skapa nytt liv på det här sättet.
Dessvärre hade några löss överlevt i källaren och hade bestämt sig för att kalasa på de nyutslagna knopparna. Jag hade ingen T-röd hemma så jag fick offra lite Whiskey i såpvattnet och behandla dem. Jag tror jag fick bort alla. Det luktade ganska gott om blandningen.
så här ser vindruvsstocken ut nu.
Så här såg den ut innan. Ja jag vet det är lite pinsamt att jag inte tagit tag i det tidigare.