Quantcast
Channel: FARBROR GRÖN
Viewing all 896 articles
Browse latest View live

Syra gurka vårt bästa recept!

$
0
0
Foto: Johannes Wätterbäck
Efter flera misslyckade försök på egen hand att syra gurkor fick jag tillslut ta hjälp av min polskfödda vän Magdalena Mcweld. Tillsammans har vi utformat detta underbara recept.


Ingredienser
3 kg gurkor
Massor med dill
1 hel vitlök
Ca 2 msk svarta eller gula senapsfrön
1,5 dl grovt salt utan jod
1 bit pepparrot 
4,5 dl vatten
Gör så här: Borsta gurkorna i kallt vatten och snoppa dem, vad ni än gör stick inte hål i dem, bara snoppning! Skala vitlöksklyftorna, mät upp svarta senapsfrön, skär pepparroten i mindre delar och varva gurkorna med mycket dill. Värm sedan vattnet, men låt det inte koka. Rör i salt.  Lägg alla ingredienser i ett stort kärl eller krus. Varva och täck med mycket dill och lägg ett te- eller kaffefat ovanpå så inte gurkorna flyter upp. Låt gurkkärlet stå framme i rumstemperatur i ca 10 dagar. Den vita beläggningen man kan få dag 4- 5 är toppjäst och inget som påverkar smak eller kvalitet negativt. Därefter ska gurkan och spadet fördelas i superrena glasburkar och förvaras i kylen eller annan sval plats. Om allt är så rent som det bara går så slipper man missöden.

Tips!
Om man vill ha ett rent spad som gör att gurkorna ser aptitligare ut i burkarna. Gör ny saltlag  till förvaringsburkarna. Det blir inte riktigt lika gott men ser trevligare ut.
De behöver inte stå exakt 10 dagar ifall du märker att processen stannat av tidigare. Mögel på saltlagsytan under processen betyder inte att det gått galet, ta bort det bara.

Min kompost fyller 24 år

$
0
0
Min kompost fyller 24 år. Hur ska vi fira?

Jag minns det som igår, den där eftermiddagen i oktober 1992 när jag smet ut bakom huset för att hälla ut en hink passerade rönnbär.

Jag blandade dem med trädgårdsavfallet som låg i en hög och hoppades att det skulle fungera. Mitt samvete, min ungdomliga klimatångest och att jag började odla ledde mig in på nedbrytningens spännande stig. Fortsättningsvis lade jag allt avfall bakom huset och från den där högen byggde jag vidare som en sträng på marken, jag bladade löv och annat rassel tillsammans med matavfall.
Och där bakom huset på samma plats komposterar jag fortfarande.

Många känner ju till att jag dessutom komposterar enligt bokashimetoden men det var här det började, här startade mitt odlande och min jordfabrik och här har jag komposterat på samma sätt genom alla år med eller utan pallkragar. Jag har en enda regel, avfallet ska alltid ha kontakt direkt mot marken. För det är ju då när avfallet ligger mot marken som mikroorganismerna och maskarna kan sköta om komposten på ett enkelt och naturligt sätt. De kan röra sig upp och ner vartefter de behagar. Blir det kallt eller för blött i komposten så kan de alltid ta vägen ut genom botten som är öppen. Det enda jag gör med min kompost är att tillföra material och gräva om den 2 ggr om året och skörda den på jord.

Man behöver inga märkvärdiga behållare för att kompostera, tvärtom! För hade det behovet funnits så hade naturen konstruerat sådana behållare för länge sedan och de hade dykt upp lite här och där i skog och mark.

Däremot har vissa kommuner krav på behållare och särskilt när man komposterar fekalier. Om det kan du läsa mer om HÄR, när jag experimenterar med bokashi och fekalier i slutna komposter.

Så från frö, bästa odlingsbehållaren.

$
0
0

Jag har odlat i över 20 år och har sått väldigt många växter från frö. Genom åren har jag använt mig av krukor och olika slags pluggboxar, den ena mer snillrik än den andra. Hur fantastiska de än varit så är det ändå en behållare jag alltid återkommit till;  "Frukt och grönsakslådorna" från livsmedelsaffären.

Jag använder dem till i princip allt jag sår och de har många fördelar! De är gratis, innehåller inga lösa delar man kan tappa bort, böjbar på vissa ledder, genomskinlig så att man kan se rottillväxten, går alldeles utmärkt att handdiska, är oftast stapelbara så att de tar lite plats när de inte används, håller i ca 7 år och volymen av jord är perfekt för att inte de små växterna ska torka ut så snabbt.
Hela årets frösådd av basilika ryms i en hand.
De flesta pluggboxar är mer än fyra gånger så stora
men ger lika många plantor som denna.
Odla på liten yta skulle man kunna säga.
Missbedöm mig inte, jag tycker att det verkligen finns anledningar att använda pluggboxar vid vissa tillfällen om man tex vill odla mycket av en särskild växt. Men jag vill oftast odla lite av många växter under flera delar av året och jag vill att frösådderna inte tar så stor plats och att det går fort att så och omplantera växterna. Har man som jag några tusen växter varje år som sås från frö och omplanteras blir tex 30 sekunders arbete per tuva eller planta betydligt längre än 10 sekunder.




Det är heller ingen som redan tänkt ut hur jag ska förodla mina växter i en sådan här odlingsbehållare, det tankearbete sköter odlaren. Jag kan använda samma behållare till olika slags sådder. Jag kan så i tuvor, enskilda frön eller bredså. Det är också lättare att lägga i jorden i de här behållarna, en rejäl näve jord och sedan putta till jorden lite med handen. Inget pillande med jord i pyttesmå hål som tar tid. De stjäl heller inte så mycket plats på fönsterbrädor, i odlingskällare eller i växthusen.


Jag kan på 40 kvadratcentimeter så hela årets
chilisådd och sår man så kompakt räcker det med en skrivbordslampa som belysning de första 3 veckorna. Lådorna håller dessutom fukten bra och man kan åka bort från en frösådd över en helg utan att de torkar och dör.






Över 30 olika slags växter får plats på en kvadratmeter. På bilden vintersådderna 2016.

Krossade tomater vårt bästa recept

$
0
0


Det krävdes en hel del experimenterande innan vi hittade vårt sätt att göra krossade tomater på. Nu har vi genom enträgna försök skapat den ultimata metoden. Den är relativt enkel och ger den där smaken vi var ute efter. Dessutom tar vi reda på allt från varje tomat och gör vår egen torkade tomatpuré av skalen. 

Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en djup ugnsplåt med eller utan bakplåtspapper. Klyfta bort de gröna tomatskrutten med en vas kniv och fyll plåten med tomaterna så att öppningarna står uppåt, se bilderna. Baka tomaterna i ugnen i ca 30-60 min, ju fler tomater desto längre tid i ugnen. Testa efter 30 min på de största tomterna om det går lätt att pilla bort skalet från dem. När skalen verkar lätta att ta bort från tomaterna tar du ut plåten från ugnen och låter dem svalna. 

Nu har tomaterna ofta dessutom vätskat sig så att det är en relativt klar vätska i botten på ugnsplåten, den häller du bort.

När tomaterna svalnat är det dags att arbeta med händerna. Ta fram två skålar och plocka upp en tomat i taget och kläm ur tomatinkråmet i den ena och lägg det tomma skalet i den andra. När allt inkråm ligger i skålen, stavmixar du innehållet till en för dig lagom konsistens. Packa i byttor eller plastpåsar och frys in. En vanlig burk med krossade tomater innehåller ca 400g men ofta äter man mer av den här såsen eftersom den är godare. Har du en torkapparat så fördelar du tomatskalen i den och torkar dem torra. Torkar du i ugn så brer du ut skalen på en ugnsplåt och torkar dem med ugnsluckan på glänt i 50-70 grader. När tomatskalen är torra maler du dem i en kaffekvarn till ett pulver som du sedan kryddar tomatsåsen med för att göra den ännu mer mustig. Lycka till!

De torkade tomatskalen mals till ett fint pulver
och används som krydda eller för att göra tomatsåsen mustigare.

.














Föreläsning i Bollnäs på tisdag

$
0
0
På tisdag besöker jag bygdegården i Långhed utanför Bollnäs. Ska bli så kul!

Jag föreläser om "Odla hela året och vad gör vi med skörden"
75 kr Och då ingår provsmak av tre olika syrade såser framställda från takodlad chili.  Perfekt att doppa hemosten i.

Jag har också med färska chilifrukter som vi provsmakar tillsammans och signerade böcker #Allafingrargröna
Välkomna

Ps: Är det någon som kan ge en bra vägbeskrivning till den obemannade ostkiosken?

Alla fingrar gröna, odlandet fortsätter

$
0
0
Förlag: LUX Publica   Foto: Linda Eliasson  
Underhåll din odlarlust!
Höstså!
Vinterså!
Sommarså!
Ta egna fröer och bokashikompostera!

Med hjälp av vår lilla gröna handbok kan du som är nybörjare lyckas med din grönsaksodling
redan första året under alla årstider, och du som är erfaren odlare kan få rikligare skördar och färre problem.

Du kan odla precis överallt: på landet och i staden, på friland, på balkongen, i pallkrage, växthus
och i sovrumsfönstret - det gäller bara att veta hur du optimerar förutsättningarna för grödan och platsen du vill odla på.

Boken och odlingsinstruktionerna är praktiskt utformade för att verkligen komma till använd-
ning. Vi utgår från grödan och odlingsplatsen och leder dig, steg för steg, från sådd till skörd.
Vi ger tips på fröer, sorter, jordar och gödsel och hur man får dubbla skördar genom att planera odlandet. Vi beskriver hur du sköter och vattnar dina grödor samt hur du planerar ditt odlande för att sprida ut arbetet och kunna skörda hela året.

I 20 år har vi med stor odlarglädje prövat oss fram, och våra erfarenheter och kunskaper håller
du nu i din hand. Med rätt inspiration och vägledning blir alla fingrar gröna.
- Johannes & Theres

Utmärkelser:
Nominerad till Årets Trädgårdsbok 2015 av Gartner Sällskapet 
Årets Köksträdgårdsbok 2015 av Måltidsakademin 
Best Cookbook Illustrations in Sweden av Gourmand world cookbook awards 2015




Köp Alla fingrar gröna

direkt från förlaget för marknadens lägsta pris 219 kr. 

Boken kan också beställas på adlibris.se eller köpas i bokhandel.

Provläs boken HÄR.

Sagt om boken:

Måltidsakademin:
Att lägga till något i den rika köksträdgårdsgenren är imponerande. Den här grönskimrande handboken äger en fin enkelhet i sin vackra pedagogik och får läsaren att snabbt vilja sticka ner fingrarna i myllan.

Gartnersällskapets omdöme:
I Alla fingrar gröna möter vi odlare som ger sig på allt i odlingsväg. Hela 31 odlingsprojekt finns utförligt beskrivna och odlarglädjen gör att man själv får lust att pröva. En lättläst och mycket personlig skildring, med många fina bilder, för alla matintresserade nybörjare i trädgårdsodling. Konsekvent uppställning av fakta för varje växtslag och ämnesområde.
Den är otroligt bra. Fina teckningar och så bra kunskap om hur man lyckas med de olika grönsakerna. Dessutom hur man använder det man odlar i matlagningen. Från jord till bord kan man säga.

Den ultimata handboken för den som är sugen på att sätta igång. Sympatiskt tycker jag,
bokens omslag är i mjuk plast, lätt att torka av när man haft den ute bland mylla och kompost,
en bok att använda på plats. Inget för soffbordet.

Ovanligt spännande odlingsbok väldigt pedagogisk och full med användbara tips.

Jag trodde knappt att det fanns en bok som kunde ge mig något nytt och som
skulle kännas nytänkande och annorlunda. Men så fel jag hade.
Alla fingrar gröna är uppbyggd på ett helt fenomenalt sätt.

Lena Bergqvist, bla verksamhetsutvecklare Vuxenskolan
En enkel och lättläst bok om hur man odlar sina egna grönsaker - i pallkrage, på fönsterbrädan
och på friland. Du får veta steg för steg hur du ska göra - från det du har fröet i handflatan
en solig vårdag tills du steker dina auberginer i olivolja en regnig höstdag. De vackra och mustiga illustrationerna skapar en riktigt god och härlig (mag)känsla :-)

Jenny Kjellin, Gefle Dagblad
Enkelt upplägg och handfasta tips. En otroligt användbar bok med andra ord som bör finnas i varje hobbyodlares ficka. Extra plus för att boken har mjuka pärmar i vädertålig plast, som kan stå emot jordiga och gröna fingrar.

Serieodla på friland och pallkrage

$
0
0

Serieodling, vad är det? Det är helt enkelt vår benämning av att odla flera serier av grödor på ett och samma ställe under samma säsong. Jag ska förklara lite närmare hur jag tänker.

Grödor har olika lång utvecklingstid. För vissa tar det lång tid från frö till skörd som tex brysselkål och olika huvudkål. För andra tar det kort tid från sådd till skörd. De med kort utvecklingstid som sallat, spenat, rädisor och rucola kan man så lite i taget mellan vår och höst så att skördeklara plantors plats ger plats åt nya som kan skördas i framtiden. Men man kan också planera för lite rustika och långsammare grödor där resp sort är skapligt snabb så att man kan odla minst två olika grödor på samma plats under samma odlingssäsong. På en del fröfirmors sortbeskrivning av grönsaker står det hur lång tid det tar för en gröda från frö till skörd.

I år har vi odlat vintersallat, vitlök och övervintrat kål i en av de större odlingsbäddarna. När vintersallaten var skördad såddes morötter på samma plats. När all kål var borttagen och uppäten i maj planterades försådda plantor av purjolök och rotselleri. Efter vitlöksskörden i slutet av juli såddes rädisor och koriander. På ett annat ställe hade vi tidig potatis som efter skörd i juli gav plats till förkultiverad grönkål.


Sommarsådda plantor, en del får bo i kruka i växthuset men sallaten Bronze arrowhead till höger 
ska planteras under september där potatisen tidigare växte.
De snabbaste växterna brukar funka bra att så på plats, medan de som tar lite längre tid på sig behöv-er förkultiveras. För den vane serieodlaren drivs plantor upp i precis rätt tid, så att de kan planteras ut när annat just har skördats. Vid några tillfällen har vi lyckats med att odla och skörda tre grödor efter varandra på samma plats.

När man serieodlar behöver man vara extra noga med två saker. Det ena är att man ska undvika att odla samma grödor efter varandra för att förhindra sjukdomar. Har du skördat tidiga morötter, ska du alltså inte så ett nytt gäng morötter på samma plats, utan välja en annan slags grönsak. Det andra man behöver tänka på är näringen i jorden. Grödan som precis skördats har sugit i sig en mängd näringsämnen ur jorden och om en ny gröda ska växa där behövs tillskott på näring/ gödsel innan nästa sådd eller plantering.
                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

För er som vill producera så mycket mat som möjligt och eller har begränsat med odlingsplats kan det här bli en odlingsteknik man inte kan klara sig utan när man väl börjat praktisera den, dessutom är det ju kul att hålla igång odlandet och så att säga sudda ut tankarna att frösådd hör våren till.



http://shop.luxpublica.com/



Ni slänger väl inte kryddorna

$
0
0


Många gånger är det enklare att köpa färska kryddor i livsmedelsaffärerna än på plantskolorna, helt enkelt för att vi är där oftare. Tyvärr tappar vi lite av vår intelligens när vi släpar hem sådana plantor om vi jämför med när vi köper kryddplantor från plantskolorna. Det är som att vi tror att bara för att en planta kommer från mataffären så är det en slit och släng planta man bara kan använda en gång, men det är fel, så är det ju verkligen inte!

Det finns dessutom ett antal skäl att välja kryddplantor från mataffärerna;  Oftast är de ekologiska, har väldigt sällan skadedjur på sig och de finns tillgängliga under årets alla månader.

Att ta hand om dessa plantor, avsett vilken sort du köpt hem, är inte bara smart eller mer hållbart utan ger dig också chansen till att skörda dubbelt eller tre gånger så mycket! Allt du behöver är några krukor, planteringsjord och gärna något gödsel. Planteringsjord har bara näring som räcker i 3-4 veckor. För att plantan ska ge skörd under en lång tid är det därför bra om jorden berikas med exempelvis fast gödsel av typen pelleterat hönsgödsel eller grönsaksgödsel. Du kan också vattna med flytande gödsel om du inte har fast gödsel.

Kryddor som är lätta att lyckas med är koriander, gräslök, timjan, mejram oregano, kyndel, basilika och persilja. Den enda kryddan som är lite svår att hantera på det här sättet är dill. Se till att du inte klipper för långt ner på kryddorna när du skördar dem första gången. Lämna kvar några bladpar där det kan skjuta ut några nya toppar ifrån. Lycka till!

1. Fyll en kruka som är större än ursprungskrukan till hälften
med jord. Lägg i en till två matskedar gödsel och blanda runt.
2. Ta ur kryddplantan ur den lilla krukan och dra och slit lite i rötterna så de växer i alla riktningar

3. Fyll på med planteringsjord till ca 1-2 cm från krukans kant.
4. Vattna och ställ de omplanterade krukorna i ett söderfönster, på balkongen, uteplatsen eller i växthuset. Om några veckor kan du skörda igen.






Bilderna blev till målningar

$
0
0
Nu är det precis 2 år sedan vår förläggare skickade ett överraskande mail till oss mitt i skrivandet av boken #Allafingrargröna

-Jag vill göra om alla fotografier i boken till akvareller, vad tycker ni?

Oj det lät ju kul, annorlunda, skrämmande och snurrigt, men ändå väldigt spännande.
Vi hade precis fotograferat alla bilder till boken med @fotograflindaeliasson så vi var ganska trötta både på grönsaker och avbildningar av dem men samtidigt tändes en ny gnista av spänning.
-Kör på, svarade vi.

-Bra för nu har jag mailat 14 konstnärer runt omkring i världen och väntar på deras svar. Vi fick se ett axplock av de utvaldas alster och tålmodigt vänta på vem som skulle ha tid att skapa dem och vem som hade rätt konstnärligt uttryck.

Det blev Tatiana Shribidorva som hade tid och rätt anslag och vi är så glada för det!

På bilden är det sallaten #Bronzearrowhead som växer i en pallkrage på #Takfarmen

Vill ni läsa mer om hur formen för Alla fingrar gröna växte fram så klickar du HÄR. I inlägget kan ni se en film där Tatiana arbetar för att skapa en akvarell av en växt.

Syra chili mysigt kvällsgöra

$
0
0
Det sista jag gjorde igår kväll var att kicka igång en syrningskultur av chilisås. En del kollar på tv men jag står oftast i köket med förkläde och arbetar. Ibland är det jättekul och ibland är jag trött och tycker att det är trist. Men, en odlare lever lite som en bonde. Man väljer inte när man ska arbeta det gör grödorna, årstiden och väderleken. Dessutom behöver jag en levande syrningskultur eftersom jag ska göra såsen "Dubbelrök" i veckan och ympa in lite av den här kulturen för att säkerhetsställa en perfekt process.På bilden är det såsen Tre extrema som ligger i saltlagen: Dorsetnaga, Bhutjolokia och Carolina reaper.

När jag syrar chili delar jag alla frukter på längden. Dels för att det ska bli så stora bitar som möjligt, små bitar flyter oftast upp till ytan och gör det krångligt med att de möglar på ytan, men också för att varje frukt fröhus behöver kontrolleras. På 1-2 frukter av 100 är fröhuset dåliga och alldeles svarta, liksom mögliga eller ruttna på något sätt. Svarta fröhus är vanligast på de superheta sorterna inom
C. chinensesläktet och minst vanliga på C.annum

En annan viktig aspekt med att dela dem är att skapa en större kontaktyta på frukterna så att syrningskulturen kan arbeta lättare.


Kicka HÄR så kommer ni till vårt  bästa chilisyrningsrecept. Håll ögonen på bloggen nästa vecka då jag ska berätta om att röka chili och att ympa in syrningskultur.

 Lycka till / Johannes

Hur vi bekämpar Kålfjäril och kålmal

$
0
0
Kålfjärilar som äter på krasse. Krasse är en bra indikatorväxt för kålfjärilslarver, inte sällan hittar man dem där i stort antal.
2016 har verkligen varit ett svårt år för alla som odlar kålväxter. Kålmalen dök upp i slutet av maj på många ställen i landet och från en dag till en annan var de bara där och precis överallt. Vill man inte använda gifter så gäller det att ha is i magen när kålmalarna dyker upp. Först måste malarna få lägga ägg som sedan kläcks och blir till larver. När sedan larverna kryper runt kan man bekämpa dem med en bakterie som gör att de dör. Man löser upp ett bakteriepulvret i vatten tillsammans med en droppe diskmedel och sprutar på kålväxterna, gärna i omgångar, nästa gång de knaprar på dem så får de i sig bakterierna och dör. Vi testade att bekämpa med dessa bakterier för första gången i år och det fungerade jättebra, se film längst ner i inlägget. Visst, plantorna såg lite malätna ut, men de klarade sig och vi har redan skördat både mängder av broccoli, spetskål, vitkål och några huvuden av rödkål.

Dessvärre var kålmalen bara den första snyltgästen i år. Under sommaren dök nästa fara upp "Kålfjärilen". Den ser ut som härliga somriga bleka citronfjärilar med en till tre svartbruna prickar, på vardera vinge.

Lär dig hur den här fjärilen ser ut
så vet du när invasionen är på väg.
Men kålfjärilen är en ulv i fårakläder som parar sig bland dina växter för att sedan lägga sina äggsamlingar på undersidan av bladen på dina kålplantor. Favoriten verkar vara broccoli och svartkål, åtminstone i våra odlingar. I år har vi klämt ihjäl 50-70 äggsamlingar och det är det säkraste sättet att hålla kålfjärilens larver från dina kålplantor, att klämma ihjäl dem innan de kläckts.
De största angreppen av kålfjäril sker oftast i september hos oss.



Visst är de vackra men vill du ha dina kålplantor för dig själv måste du klämma eller ta bort äggsamlingarna.




I år testade vi att bekämpa kålmal och kålfjäril med hjälp av en bakterie som de inte tål. Det tar ju en hel del tid i anspråk att spruta och hålla på  men det var det helt klart värt. Vi har redan skördat en del kål och kommer kunna skörda mer under höst och vinter.

Jorden - en viktig del i mitt odlande

$
0
0


För mig har jorden varit det centrala i mitt odlande sedan en lång tid tillbaka, men det har inte alltid varit en spikrak väg. Begreppet jord har ändrats under odlarresans gång inte minst sedan jag började stadsodla. Det verkar som att det finns otroligt mycket mer att lära om jorden och jag går och ruvar på nya frågor hela tiden.
Vad är jord kan man fråga sig? Något brunt näringsrikt och fuktigt där alla växter har sina rötter? Jag har kommit att förstå att marken, jorden där vi odlar i, är något helt magiskt, något som myllrar av liv och det skapar en vördnad hos mig. Tänk bara på frilandsjorden som är en komplex väv av organismer, ämnen och mineraler som under miljoner av år funnit ett samspel som fungerar. Hur tar vi hand om detta och hur kan vi odla tillsammans med denna väv?

Min första kontakt med jorden
Mitt odlande startade på en rullstensås i en trädgård som legat i träda i 15 år. Det var min mamma som anlade trädgården från början och transporterade jord till de rabatter hon spettat och grävt upp. I en ås av detta slag finns enbart sten i olika storlekar och grus däremellan. När jag började arbeta i denna trädgård långt senare bestod jorden i vissa rabatter av stenhård lera och jag fick hacka den för att kunna finfördela och göra den redbar. I andra rabatter var det mest bara sand. Dessutom var det en himla massa rötter överallt. Min dröm var att bygga upp en Edens lustgård och mitt första steg blev att ta upp all jord och sikta den fri från alla större delar och ogräs. När alla rabatter var bearbetade var jag peppad att bygga upp min egen lustgård.  Jorden var fin, låg där i dager ljusbrun och vacker utan massa rassel och rötter, verkligen sinnebilden för hur en bra jord ska se ut. 

Året därpå såg jag att all den där jorden jag siktat och rensat hade återgått till sin kompakta form, vilket fick mig att inse att jag behövde lära mig betydligt mer om trädgårdsskötsel och odlande. 

Organiskt material
Jag började botanisera bland trädgårdslitteratur på biblioteket och hittade Nils Åkerstedts böcker Den biologiska trädgården.  Vid samma tid lärde jag känna min odlarvän Karin som då hade 15 års odlingserfarenhet.  Nils och Karin fick mig att förstå att jag kontinuerligt måste förbättra jorden med organiskt material oavsett om jag skulle odla i lerjord eller sand. Nu tog min odlarresa en ny riktning  och jag utvecklades i rasande fart.
Inom kort anlades en kompost av pallkragar och jag började kompostera trädgårdsavfall och matrester. Jag lät den vara bottenlös så att mikroorganismer och maskar från marken snabbt hittade till mitt avfall och kunde starta sitt arbete. Det blev en riktigt jordfabrik och varje vår och höst framöver vittjade jag min kompost på material som jag kunde gräva ner i rabatterna och i grönsakslandet. För varje år blev jorden tack vare all kompostjord mer lättarbetad och dessutom påfylld med mikroorganismer, maskar och organiskt material, både förmultnat och halvförmultnat. 

Täckodling
Med tiden började jag också att täcka jorden i mina odlingar med olika slags material, löv, ogräsrens, halm och gräsklipp. Det blev samma princip som i komposten, dvs avfallet lades direkt mot marken så att nedbryter snabbt skulle kunna ta hand om materialet.  I möjligaste mån hjälpte jag till med fingrarna att krafsa ner materialet i jordytan så att det skulle bli lättare för maskarna att arbeta med det. Nils Åkerstedt rekommenderade att inte ha olika täta skikt. Täckodling blev som att kompostera direkt där jag odlade. Jag fick mer mask i mina odlingar och maskarna gjorde jorden mer lucker, gödslade den och med dess många gångar också mer mottaglig för både vatten och luft. Täckodling i kombination med tillförsel av kompostmaterial varje vår och höst visade sig ha mycket god inverkan på jorden.

I många år var jag helt övertygad om att så här måste en jord vara för att man ska kunna odla i den, det här är vägen och sanningen om jord. Men det var innan jag började odla på stadens tak och komponerade helt andra slags jordar.

Skapa jord i staden 
De senaste fem åren har jag ägnat mig åt en hel del stadsodling. Att odla i en stad kan på många sätt direkt jämföras med traditionell odling på landet. Men ska man odla på tak eller något annat hårt underlag kan man inte på något sätt applicera frilansodlingens principer. Det har jag verkligen fått erfara. I en stad saknas ofta  tillgången på tillrättalagd odlingsjord.  Därför behöver man själv ordna någon slags jord eller jordmaterial för växterna att växa i. Till en av stadsodlingarna köpte vi anläggningsjord i lösvikt anpassad för grönsaksodling,  till pallkragar blandade vi vår egen jord av planteringsjord, barkmull, kogödsel och biokol som fanns i säck. Genom att blanda olika material fick vi till en gynnsam blandning som gav en lucker och fin jord att odla i. De pallkragar och odlingslådor som har kontakt med marken har ett rikt mikroliv skapats och då kan vi även tillsätta kompost, i form av vanligt trädgårdskompost och bokashi. På våra takodlingar gör underlaget det mycket svårt för maskar och andra nedbrytare att trivas i jorden. Tillsatser av kompost bryts ner mycket långsamt och ger alltså ingen större effekt. Biokolen som vi tillsatt har fungerat som ett slags substitut. Den har lite samma egenskaper som kompost och gör att jorden håller sig lucker och fuktig.

När man fått till en lucker och fuktbevarande jord behövs ofta ett tillskott på näring. Men det återkommer vi till en annan gång.






Vi täljer egna skedar

$
0
0

Det var härligt att vädra Husqvarnan en stund. Det blir inte lika mycket vedsågning nu för tiden som när jag bodde permanet på landet, idag blir det max ett par kubik och det är ju gjort på ett par timmar. Det första vi gjorde innan vi började tälja var att dela en i läng väl tilltagen huggkubbe så att vi hade två lägre huggkubbar att använda som arbetsbord. En ska få flytta in i köket i vinter så att vi kan fortsätta tälja även när snön har lagt sig.
Jag sprang på en gratisritning i somras om hur man täljer egna träskedar. Jag blev nyfiken och tog ett exemplar. Den visades för familjen och lillkillen och jag bestämde oss för att det där ska vi göra. Två riktiga täljknivar varav en rund som man kan göra fördjupningar med inhandlades. Det tog bara ett par minuter innan alla i familjen samlades kring knivarna och de nysågade lindgrenarna. Alla blev i princip lika tagna och vi satt utanför verandan och täljde och täljde i flera timmar, det var träflisor vart vi än tittade. Vi bestämde att vi ska göra våra egna träskedar till julgröten på julaftonsmorgonen.


Först gäller det att hitta bra ämnen till träskedar, gärna en lagom tjock gren med en sväng på, så att man kan följa en naturlig böj. Tack o lov hittade jag flera sådana grenar så att det räckte till alla i familjen. Vi valde att använda lindträ eftersom det är ett mjukt och relativt lätt trä att tälja i.


Efter att ha sågat av 15-20 cm av grenen där den kröker sig gäller det att klyva den på mitten. Då får man om man har tur två ämnen till skedar, ibland blir det bara ett. Till detta moment är det fint att använda en vass snickaryxa som man försiktigt knackar in på högkant i grenen och sedan slår lite försiktigt genom hela ämnet. Lyckas du får du två skedämnen, en konkav och en konvex. Sedan är det dags att rita på ämnena hur skedarna kommer att se ut så att man har något att förhålla sig till. Efter att försiktigt yxat bort det grövsta materialet var det är dags att börja tälja.


Ganska snart kunde vi skönja våra skedar och ju mer de kom fram desto intensivare blev arbetet.


Ibland fick jag rycka in och ta bort material med yxan så att småodlarna inte skulle bli helt trötta i händerna av allt karvande. Det var också svårt att veta hur mycket material man kan ta bort med yxan på en gång så jag provade mig fram under arbetets gång med yxan lite då och då.


Idag ser skedarna ut så här och de ligger kvar på huggkubben vid skogsträdgården för att de inte ska torka för snabbt och spricka. Om några helger är våra skedar klara och i år längtar vi till gröten av flera anledningar. Man bör investera i ett paket plåster när man ska arbeta med vassa knivar och yxor. Barnen skar sig varsin gång, jag fick fyra sår och mamman klarade sig utan en skråma. I år ska jag beställa en träsnidarbok i julklapp till familjen så att vi kan tälja flera verktyg och redskap. En pastaslev, kålstöt och smörknivar står på önkelistan. Johannes

När Buffé var på besök

$
0
0


Minns ni sommaren med den katastrofala skogsbranden utan för Sala här i Västmanland? Det minns vi. Inandningsluften hade helt bytt karaktär , osade katastrof och luktade definitivt inte som hemma. Vissa dagar låg röken så tät att man inte riktigt vågade sig ut. Ingen annan i grannskapet syntes till på gatorna heller och omgivningen kändes väldigt öde.

En av dagarna där i augusti fick vi besök av fotograf och journalist från tidningen Buffé. Röken var just denna dag inte så tjock över Västerås, men i vänster hörn utav bilden kan man ändå ana något dimmigt.

Tidpunkten för detta besök var inplanerat sedan länge. Våra recept skulle långt innan provlagas i icas provkök för att med säkerhet vara något för tidningen att publicera. De valde bland alla våra rätter på bloggen och fastnade för stadsodlingssoppan, indiska bollar och tomatsåsen med kanel.

Matfotona togs där i provköket helt utan vår inblandning. Men den där dagen i augusti när även vi skulle förevigas på bild hade vi bjudit över våra vänner Karin och Johan för att njuta av indiska smaker tillsammans.

Varja gång vi får tidningen buffé i brevinkastet slår det oss att vi också varit med...en gång...för sisådär två år sedan.

Läs gärna i e-magasinet nedan.

www.e-magin.se/paper/x9vzp79b/paper/17

Förbered pallkragen på hösten

$
0
0

För att odlingen så här års ska se något sånär trevlig ut, brukar vi "städa lite" i odlingen vart eftersom växterna helt ger upp. Att städa sin odling kan innebära att allt dött material fraktas till komposten. Men varför låta växtmaterialet gör den omvägen, när nedbrytningen kan ske direkt på plats?

I går började vi med bondbönekragen där det bara fanns torrt rassel kvar som stod uppbundna mot stödpinnar. Växtstöden togs bort och vi drog upp bönplantorna med rötterna. Vi klippte bönstjälkarna i decimeter-långa bitar, som vi finfördelade ovanpå jorden. När alla stjälkar var nerklippta var jorden helt täkt av småbitar. I zucchini- och gurkodlingen gjorde vi på samma sätt. Allt döende växtmaterial spreds över jorden för att lättare kunna återgå och ge tillbaka näring till jorden.

Tanken är att dessa pallkragar redan nu i höst ska få ett rejält tillskott av organiskt material och under hösten påbörja nedbrytnings-processen och med tiden ge jorden en bra struktur och värdefullt näringstillskott. För att påskynda komposteringen krävs att befintlig jord och organiskt material blandas så att maskar och andra nedbrytare snabbt hittar maten. I och med vårt höststädade förbereds alltså samtidigt pallkragar och grönsaksland inför nästa odlingssäsong.

Två pallkragar är nu iordningsställda och allt eftersom kommer fler och fler pallkragar bli tomma och prepareras med organiskt material. I vissa kragar kommer vi låta plantor leva vidare för att kunna ge oss skörd under ännu ett år, gå upp i blom och ge oss frön eller lagras för att kunna skördas senare i höst och vinter. Dessa kragar får sin dos av kompost på andra sätt och vid andra tidpunkter.

Har man ingen odling igång alls men funderar på att dra igång nästa vår, kan det vara en god idé att starta redan nu på hösten. Fördelen med att starta på höstkanten är att man direkt får kompostjord i sin odling. Det som behövs är antingen en början till ett friland eller en dubbel pallkrage. Ska du anlägga odlingen direkt mot en gräsmatta gör du klokt i att täcka ytan med wellpapp eller tidningar. Därefter öser du på med allt organiskt material du kan hitta. Det kan vara trädgårdsrens, hopkrattade löv och fallfrukt.  När våren är här och sådd eller plantering ska ske är det bara att blanda i jord och gödsel i din komposthög och sätta igång.





Sticklingsförökning av tomater. Instruktion

$
0
0
Att sticklingsföröka tomater är det enklaste, billigaste och snabbaste sättet att få flera tomatplantor på och man kan göra det under hela odlingssäsongen. Ett år lyckades vi att hålla igång samma plantor i nästan 2 år. Genom att föröka tomater på det här sättet slipper man odla tomater från frö vilket kan vara smidigt om du tex har dåligt med utrymme för frösådd eller vill föröka tomatsorter som är F1 hybrider, dvs sorter som är hybrider och som inte ger sortäkta frön. En annan orsak är ju att det är så himla kul att hålla samma ursprungsplanta levande genom att hela tiden ta en levande del från den och låta den leva vidare.
Instruktion
Klipp av en topp eller ta ett sidoskott, en sk tjuv från plantan.

klipper du av den avlägsnade sticklingen snett längst ner blir det lättare att trycka ner sticklingen i såjorden utan att den går av.

När du tar en stickling för förökning så klipp gärna av skottet strax nedanför där ett blad växer. I det området är det många gånger lättare för en växt att bilda rötter.

Om det finns tydliga blomklasar som verkar redo att slå ut så klipper ni bort dessa. Det kommer ändå inte att bli några tomater av dessa blommor. Just nu är det viktigaste att skapa en ny tomatplanta så att plantan kan lägga sin kraft på att bilda rötter i stället för att blomma.

Så här bra behöver det inte alltid se ut. Men när man har många skott så kan man välja och vraka och ta riktigt stora och fina sticklingar. Men jag har många gånger bara kört ner en topp/ skott / stickling i perlitblandad såjord och det har också gått bra. Testa hellre  med små sticklingar än att du låter bli.


Den färdiga sticklingen, dags att stoppa den i såjord med perlit eller sand eller i ett glas vatten. Tomatplantor kan bilda rötter längs hela stammen så du kan med fördel sticka ner sticklingen ganska djupt i det medium du väljer att den ska bilda sina rötter i.

Jag brukar trycka ner 2-8 sticklingar i varje kruka så att jag inte slösar med utrymmet, utrymme är det en odlare nästan alltid lider brist på.



Här kan ni titta på filmen om hur vi övervintrar tomater. Lycka till!

Lämna kvar era grödor i jorden

$
0
0
Den Franska delikatess potatisen Cecile mår alldeles utmärkt när den förvaras i jorden ända in i november, trots att det är en tidig potatis
Under mina tidiga odlingsår var jag väldigt noga med att ta upp alla rotfruktsgrödor från jorden när jag ansåg att de var klara och innan frosten närmade sig. Men det var både svårt att hinna äta upp allt och finna utrymmen till förvaring och framför allt rätt sorts förvaring. Trots att jag under min första odlingstid bodde i ett dragit gammalt hus på landet, hamnade inte sällan en del i komposten på grund av dåliga lagringsförhållanden.

Idag när vi bor i lägenhet är det snäppet svårare att ta hand om stora skördar som man behöver förvara svalt. En hel del hamnar på balkongen innan de landar i våra grytor och stekpannor men det där bonusställena som dragiga rum, verandor eller källare, som man många gånger har i gamla hus, ja de saknar vi helt. Det ställer verkligen till det för oss odlare som bor i lägenheter, att de där kyliga ställena helt saknas. De flesta lite äldre lägenheter har dessutom fått sina gamla härliga skafferier med luftventiler bortbytta mot modernare kök och centralvärmen värmer även källarförråden.

De senaste åren har vi experimenterat en del och lärt oss vad som faktiskt inte behöver tas upp direkt utan som kan lämnas kvar i jorden där de växt eller fortfarande växer. Nästan alla rotfrukter håller sig finast om de får stå kvar i jorden tills man behöver dem, förutsatt att man inte har potatisbladmögel, vildsvin, jättelånga köldperioder eller sorkar i sin odling. I jorden är det dessutom lagom fuktigt och garanterat lägre temperatur än inomhus, vilket är gynnsamt för de flesta rotfrukter. Genom att lämna kvar grödorna där de växt, kan man sprida ut skörden och få pinfärska grönsaker under en längre period. För att kunna skörda även när det blivit några minusgrader och för att jorden ska vara tillräckligt redbar för att gräva i, lägger vi på ett lager halm, löv eller hö ovanpå rotfrukterna. På det sättet förhindrar vi att tjälen förseglar trädgårdslandet, åtminstone den första tiden av vintern. Men bara för att man täckt sina grödor betyder det inte att de per automatik kommer att lyckas. Du behöver titta till dina grödor lite då och då så att du snabbt kan gräva upp dem när vintern verkar komma för att stanna. Speciellt lerjord är väldigt svår att forcera om den fryst några centimeter. Är du försent ute kan du försöka att spetta upp den innan du börjar att gräva.


2015 kunde vi skörda de sista rotselleriknölarna på takfarmen den 3 december, hela 8,8 kg blev det i en enda pallkrage som rymmer 400 liter biokolsberikad torvjord. Rotselleri tål några minusgrader men när man skördar knölarna är det viktigt att man inte gräver upp dem när de är genomfrusna utan täcker dem väl innan kylan kommer. Är de otäckta och frysta kan du vänta tills det blir ett par varmare dagar så att de är tinade innan du skördar dem. Rotsellerin mellanlandar ofta i backar på balkongen med ett par trasmattor som skydd eller så friserar vi dem direkt och lägger dem i kylen. Känn på dem då och då oavsett vart du lagrar dem. När du anar att spänsten håller på att försvinna har du inte många dagar på dig förrän de måste tillagas. Testa att ugnsbaka dem hela som bakpotatisar.

Egenodlade morötter håller sig spänstigast om de lämnas kvar i jorden. Vi upplever att morötterna behöver en lägre temperatur än vad kylskåpet många gånger kan ge, speciellt under den första veckan efter skörd, oavsett om vi låtit dem vara eller sköljt dem och lagt dem i papperspåsar. Morötter kan vara lite bökiga att skörda när jorden frusit. Så i slutet av oktober är det dags att föreslå en skördetävling i tillsammansodlingen och hoppas att barnen och deras kompisar ger sig ut i morotslandet och skördar de sista kvarglömda rötterna. I år testade vi att så sommarmorötter i slutet på juni för att se hur väl de kan utvecklas och om de odlas som en serieodlingsgröda 2.

Purjolöken behöver man inte vara överdrivet försiktig med. Kalla vintrar kan man skörda dem ända in i januari och februari försåvitt man täck jorden. Har man glömt att täcka så kan man ändå njuta av dem även om man förlorar några centimeter när man sågar av dem vid jordytan.


Och skulle man av någon anledning glömma kvar ett gäng rotfrukter, kommer de förhoppningsvis gå upp i blom och ge frö nästkommande säsong. Glömmer man potatis kan de hända att den ger lika mycket skörd nästa år igen. Se i klippet hur vi flyttar övervintrade potatisar (plantor)


Vänta med vitlöken

$
0
0
Det är inte dags att plantera vitlök än i mellersta eller i södra Sverige. Visst kan man göra det men jag har märkt att det blir bäst om man väntar. Om jag planterar i slutet av november eller i början av december så tittar inte blasten upp genom snötäcket och bränns av kylan. Jag vill att mina vitlökar ska ligga och sova ända fram tills vårens solstrålar smeker dem godmorgon. Då är de välkomna att titta upp och då ger jag dem en skvätt gödselvatten så att de ska må så gott de bara kan.


Den toppiga änden ska peka uppåt.
Det allra viktigaste med vitlök
är att gödsla klyftorna rejält vid plantering. Det går inte att få en riktigt bra skörd om man hoppar över det här momentet, man kan inte kompensera med att bara gödselvattna under vår och tidig sommar. Vi använder ofta bokashikompost i samband med vitlöksplanteringen och i kombination med hönsgödsel eller ekologiskt grönsaksgödsel, ca 100-200 g per kvadratmeter. Anar du att din jord är näringsfattig kan du dubbla andelen gödsel. Använder du brunnen gödsel från häst eller ko tar du ca 3 kg per kvadratmeter. Ofta står man där ute i odlingen och funderar på radavstånd 20-30 cm, avstånd mellan lökarna10-15 cm och planteringsdjup 5-10 cm.
Självklart kan du plantera tätare om du har för avsikt att gallra en del för att konsumera dem som primörer under maj/ juni. Kompensera i så fall med en större giva gödsel. Man behöver inte heller plantera dem i rader, men då har ni ett hum om ungefärliga avstånd. Lycka till!

Vitlök är en relativt lätt gröda att odla och att bli självförsörjande på. De senaste fyra åren har vi inte behövt köpa någon vitlök och vi förvarar de skördade vitlökarna i rumstemperatur, då sover dem och håller i ca ett år. Lagrar du vitlök i kylen håller de inte alls lika länge, då får de signalen att börja växa. Det kan man utnyttja om man vill ha vitlöksskott i maten under vinter och vår. Supergott att använda till tzatziki.

http://www.adlibris.com/se/bok/alla-fingrar-grona-9789198044881
Vill du läsa mer om vitlök och om 35 andra grödor vi odlar? Klicka på bilden ovanför så kommer du direkt till en sida där du kan beställa vår prisbelönta odlingshandbok.




Titta gärna på vår film om hur vi odlar vitlök, här i pallkrage.

Vad städar vi bort och vad låter vi stå kvar?

$
0
0



I ett tidigare inlägg beskrev vi hur vi höststädar i grönsaksodlingen och förbereder nya odlingsplatser. Samtidigt har vi tidigare även berättat att vi inte höststädar. Vari denna tvetydighet kan man kanske undra?

Anledningen är att vi hela tiden utvecklas och hittar ny vägar i vårt odlande. I detta fall handlar det kanske mest om tid och ork. Att städa bort allt på hösten har inte prioriterats alls och därför har rasslet bara fått vara. Frampå vårkanten har det visat sig att växter som sett döda ut fått ny kraft och börjar spira på nytt. Våra upptäckter är långt ifrån unika. Vissa växter är perenna och växer upp år efter år, andra växter är bienner (tvååriga) och brukar sitt första år ge den skörd vi vanligtvis är ute efter tex blad eller rötter. Sitt andra år går de upp i blom för att bilda frön. Slutligen har vi ettåringarna, annuellerna, som ger allt under en säsong.

Om vi har tid för trädgårdstädning under hösten passar vi på att samtidigt förbereda för kommande säsonger. Dött växtmaterial återgår till jorden direkt. Vid städningen sparar vi först och främst alla perenner, därefter låter vi vissa tvååringar stå kvar, dels för att kunna ge oss egna frön och dels för att de tidigt på våren innan blomningen kan ge frodiga ätbara blad. Annuellerna rycker vi upp ur odlingen efter att de gett upp. Nedan listar vi några av de växter som vi brukar lämna kvar och varför.

    Palsternacka som blommar.
  • Vi brukar låta några exemplar av morot eller palsternacka stå kvar i odlingen. Dessa rotsaker är tvååriga, vilket innebär att de går upp i blom sitt andra år och bildar frön. På så sätt får vi förhoppningsvis eget utsäde.
  • Persiljan håller sig grön och fin länge och får stå kvar. Under kommande vår och försommar brukar den blomma och om vi hinner kan vi skörda frön, i annat fall ramlar de ner rakt under plantan och gror och föryngrar persiljeplantan på egen hand.
  • Timjan, gräslök, vinterkyndel, spansk körvel och libbsticka är perenna kryddväxter och får stå kvar i många år.
  • Grönkålen kommer ge skörd en lång tid framöver och får självklart stå kvar under hela vintern. Vill man kan man klippa ner den, och lämna en decimeter av stjälken och roten kvar i jorden. Under våren börjar den spira igen och kan ge mycket tidig skörd. Efter blomningen kan egna frön skördas.
  • Huvudkålen brukar vi skära av det första huvudet och efter det låter vi plantan stå kvar. Inom kort börjar det blidas 3-4 nya minihuvuden som vi skördar under senhösten eller vintern. Dessa knyter sig inte så hårt, men är fantastiskt goda. Efter den sista skörden, kan man ta bort plantorna om man önskar.
    Grönkål som fått övervintra ger fina och goda blad tidigt.
  • Röd - och gulbetor och mangold kan sparas för att ge frön kommande år. Men inte samtidigt. De kan korspollineras och ge frön med helt andra egenskaper än önskat. För oss är det mangoldens tur detta år att ge oss frön. 
  • Brysselkålen får stå kvar eftersom den i bästa fall kan ge skörd ända fram till april.
  • Pepparrot som inte skördats får vara kvar.
  • Piplöksblast som vi inte skördad ännu får vara kvar så att näringen återgår till löken. Nästa år ger den oss ny skörd.
  • Sparrisens yviga plymer kan se förskräckliga ut, särskilt om de böjt sig. Dessa måste vara kvar för att samla kraft till vårens nya sparrisskott.
  • Jordärtskockorna får vara kvar i jorden och kan skördas fram till april. Lägger man halm på jordytan kan man skörda även fast tjälen kommer. Blasten klipper vi ner, när den ser allt för tråkig ut. 
  • Potatis har vi låtit vara kvar i jorden ganska länge, fram till det blir tjäle i marken ungefär. Potatisen håller sig väldigt bra i jorden och behöver inte ta plats inomhus. Det har hänt att vi glömt kvar en massa potatisar, men de har faktiskt övervintrat och sedan börjat gro. Se vår film om hur vi gjorde med potatisarna.



Det som vi årligen drar upp ur våra odlingar och som aldrig mer kommer att ge oss något får direkt återgå till jorden på något sätt. 
  • Gurka och zucchini har gjort sitt fram på höstkanten och växtdelarna tar vi upp. De åker ner på komposten eller i den befintliga jorden. Det gör ingenting om de har mjöldagg på bladen.
  • Ärtor och bönor av olika slag blir ett bra tillskott till jorden om det myllas ner efter att sista baljan är skördad.
  • Sallatsplantor som gått upp i blom, skördar vi på frön annars tar vi bort plantorna som får återgå till jorden.
  • Majsen tar vi bort efter att vi skördat den sista kolven. Dessa stjälkar kan vara ganska hårda och behöver klippas i små bitar innan de blandas med jord eller kompost.
    • Slinger- och buskkrassen som spridit ut sig och blivit slemmiga efter första frosten, tar vi bort och lägger i jorden eller på komposten. Innan frosten kommer har vi skördat dem på frön.
    Var nu försiktiga när ni är i städartagen och låt inte allt förspillas. Det finns guldgruvor i era land och odlingslådor som kan ger er mer skörd och värdefulla frön från era favoritsorter.

    / Theres & Johannes


      Salladsblommor ger otroliga mängder med frön.

        Vi gör äppelcidervinäger 2016, klyftmetoden

        $
        0
        0

        Det kanske låter som en ganska stor konsumtion men vissa månader går det åt minst en liter egenproducerad vinäger hos oss. Vi använder vinägern till våra salladsdressingar, som smaktillsats i våra syrade chilisåser, som krydda i såser och soppor och tillsammans med hett vatten och honung vid halsont. I år räcker inte de vanliga burkarna vi brukar använda till framställningen av vinäger. Så jag blev superglad när jag sprang på den här stora damejeannen på Myrornas härom dagen. Jag hade länge letat efter en damejeanne med tillräckligt stor öppning så att det går lätt att både peta i och få ur alla äppelklyftor.

        När man springer på sådana här begagnade damejeanner är de inte sällan ganska smutsiga, ibland har de stått i åratal med gammal beläggning. För att få bort smutsen på insidan är det enklast om man först fyller den med varmt vatten och tillsätter maskindiskmedel. När det värsta lösts upp brukar jag hälla i en halvliter sand eller zeolit med lite vatten och såpa och sedan snurrar jag runt damejeannen så att jag diskar/ polerar insidan. Efter denna behandling blir det oftast ytterligare en omgång med vatten och såpa och sedan sköljs den riktigt noga.

        För att göra vinäger enligt denna metod, behöver man lägga äppelklyftor i en lag som tillsammans ska jäsa till en alkoholhaltig vätska, likt cider. I vårt recept tillsätter vi ingen jäst utan förlitar oss på de jästbakterier som finns naturligt på äpplena eller i luften. När jäsningen är klar silas äpplena bort och i den återstående vätskan tillsätts en sk vinägermamma som omvandlar alkoholen till ättikssprit och därmed skapas äppelcidervinäger.

        Steg 1 - jäsning

        Du behöver:
        Sockerlag, 1 dl socker till 1 liter vatten (ska ej vara hett)
        Äpplen, alla sorter utom Cox orange har fungerat för oss.
        En damejeanne med tillhörande jäsningslås eller stora glasburkar.
        Glas, keramik eller stenvikter om du använder glasburkar.
        Någon slags väv om du använder glasburkar, för att utestänga blomflugorna.
        Glasburkar behöver stå på stora fat. När jäsningen kommer igång kan det skvätta.

        Gör så här: Diska glasburkarna eller damejeannen och skölj dem väl. Lös upp sockret i vattnet i ett par kastruller som du ställer på spisen, vill du att sockret löser sig snabbare kan man sätta på plattorna ett par minuter och vispa lite. Ta så mycket vatten du tror att det kommer gå åt, ofta tar man för lite. Klyfta upp varje äpple i 4-6 klyftor och lägg dem i burkarna eller damejeannen. Fyll inte med äppelklyftor ända upp till kanten i burkarna, lämna ca 5-6 cm och fyll inte hela damejeannen utan bara tills den börjar smalna av så att det blir en rejäl luftficka mellan klyftorna och halsen ( för att motverka obehagliga fontäner). Lägg tyngder på klyftorna i burkarna, så att de inte ska flyta upp till ytan. Slå därefter på sockerlag nästan ända upp till kanten. Ställ burkarna på fat och sätt en bit väv över öppningen med hjälp av en gummisnodd eller ett snöre. Använder du damejeanne så häller du i sockerlag men är observant på att du inte häller i för mycket, tänk på att behålla luftspalten. Det finns nämligen en risk när man använder frukt eller bärbitar i en damejeanne att de kan täppa till halsen eller jäsningsröret. Detta kan skapa ett tryck som gör att det kommer kunna spruta upp som en fontän ända upp i taket om du har otur och därmed förstöra både hemmets inredning och lösöre som befinner sig i närheten. Ska du åka bort när du satt igång en damejeanne på det här sättet så ställ in den i badkaret eller duschen medan du är borta.

        Jäsningen kommer igång efter 2-7 dagar genom att det börjar bubbla i behållarna. Processen tar ungefär 2 månader i normal rumstemperatur. Du kommer märka när processen avstannat och om du använder transparenta glasburkar kommer du se att klyftorna med tiden blir bleka och att det inte längre puttrar så där hemtrevligt i burkarna.

        Klyftor i glasburk med vid öppning
        och tyngder i form av keramikskålar.

        Steg 2 - framställa vinäger

        Du behöver:
        Färdiga vinägermammor eller bottensats från Kung Markattas ofiltrerade äppelcidervinäger. 
        Glasburkar med vid öppning
        Hävert och tratt
        Karaffer 

        Gör så här: Nu är det dags att separera klyftorna från lagen. Häll klyftorna i en tygsil och tryck sönder dem och mosa dem lätt. Moset täpper ofta till hålen i tyget, man behöver därför dra med en slev försiktigt mot silens insida för att få ut så mycket vätska som möjligt. När all vätska är tillvaratagen är det dags att hälla upp den på stora glasburkar med så vida öppningar som möjligt, öppningen ska inte täppas till utan vara helt öppen i fortsättningen. Låt först vätskan stå ett dygn eller två så att den sedimenteras, dvs tunga partiklar sjunker till botten. Häll därefter försiktigt över vätskan till en ny behållare och häll bort den grumliga bottensatsen, den försvårar processen. Upprepa ifall ny bottensats skapas. När vätskan är näst intill genomskinlig är det dags att stjälpa i vinägermamman. Antingen har du tillgång till en mamma ( som du kanske sparat från fjolårets tillverkning eller fått av någon) eller så använder du den grumliga bottensatsen från en ofiltrerad vinäger.

        Vinägermamma
        Den lilla slemmiga vännen som hänger på kanten är en mamma. Just den här mamman har uppstått spontant i en ganska liten vinägerflaska av egen härkomst, vilket ofta sker i egen vinäger efter ett par månader. Efter att man slurpat ner en sådan här liten vän eller det grumliga från en ofiltrerad vinäger tar det en till ett par veckor innan mamman kommit igång med att arbeta med alkoholen. Man ser att processen kommit igång genom att det bildas ett skinn på ytan som byggs på underifrån.

        Skinnet, som med tiden blir till en tjock och geléaktig vinägermamma, blir så pass tung att den sjunker ner till botten. Inom kort bildas en ny mamma på ytan. Ett gäng sådana mammor kan skapas under en vinägerprocess.

        När vinägermammorna arbetar som mest, låter vi burkarna stå lite i skym undan i skåpen ovanför kyl och frys. Då och då tittar vi till dem och smakar av vinägern för att avgöra om styrkan är lagom. Styrkan beror dels på hur mycket mammorna arbetat med alkoholen och dels på hur mycket vätskan har avdunstat. Det är svårt att säga exakt hur många dagar eller veckor det tar. Det bästa är att smaka sig fram och jämföra med en köpvinäger. Den egna vinägern blir nästan aldrig exakt så stark som en köpt vinäger, men vad gör väl det? Det är bara att ta lite extra av den.

        När du vill börja använda vinägern häller du upp den i karaffer eller flaskor med hjälp av tratt och gärna en hävert eftersom bottensats och slemmiga vinägermammor gärna vill åka med. Mammorna läggs i glasburkar med lite socker och vinäger och förvaras i kylen till nästa vinägersäsong.


        Lägg till bildtext

        Viewing all 896 articles
        Browse latest View live